Må det bära eller brista men scenkonst är ju själva livsnerven. Det är något jag på riktigt är bra på och vill hålla på med. Som producent, pedagog, regissör och projektledare, allt i ett paket.
I somras rannsakade jag mig själv ordentligt efter att en nära anhörig blivit allvarligt sjuk. Sånt väcker tankar om livet och döden. Jag började helt enkelt göra viktighetslistor, ni vet, sånna där som åtminstone jag gjorde när jag var betydligt yngre. Listor på vad som intresserar, engagerar och berör på djupet och vad som är mer eller mindre konstruktion. Allt maldes ner till tre konkreta saker jag älskar nämligen scenkonst, foto och jogging. Jag blev faktiskt mäkta förvånad själv men så ser min lista ut. Jag bestämde mig också för att satsa ett år fullt ut på att ägna mig åt dessa tre saker.
Se upp i backen, 18 hål i nacken!